Debattartikel

Tillåt aktiv dödshjälp

Idag finns det många människor som lider av svåra sjukdomar som orsakar ett grovt förkortat liv som även får levas i svåra plågor. Om dessa människor inte vill leva under sådana förhållanden så är det deras rättighet att slippa. Vi måste införa aktiv dödshjälp i Sverige.

En aktuell fråga i dagens samhälle är frågan om så kallad dödshjälp, om man ska bli tvingad att hållas vid liv så länge som möjligt eller om man ska få välja att dö, exempelvis genom att inte använda olika livsuppehållande medel. Jag anser att det är varje människas rätt att få välja detta själv. Det finns olika sorters dödshjälp:

– Passiv dödshjälp; Man ger inte den sjuke några livsuppehållande hjälpmedel utan man riktar in sig på att bara lindra smärta och ge personen en värdig död.

– Aktiv dödshjälp; Man förkortar avsiktligt en sjuk patients liv på dennes begäran.

-Assisterat självmord; Man tillhandahåller medel så att den sjuke sedan kan ta sitt liv.

(SVT Nyheter 7/4 – 2010, http://www.svt.se/nyheter/sverige/dodshjalp-enar-politiker-over-blockgransen)

 

Passiv dödshjälp är accepterad och laglig i Sverige och utövas oftast efter att man konsulterat läkare och anhöriga eftersom den sjuke kanske inte är kapabel att själv fatta beslutet. Men enligt lag är aktiv dödshjälp och assisterat självmord förbjudet i Sverige och i nästan hela världen, och även om det sker på den dödes begäran så blir den som utfört handlingen skyldig till mord eller dråp.

Det finns dock länder som tillåter aktiv dödshjälp: Nederländerna som var det första landet i världen med legalisering av dödshjälp (2002) och Belgien som kom kort efter (maj 2002). Men dessa procedurer är hårt regelbelagda. Men det land som idag är mest uppmärksammat gällande denna fråga är Schweiz, där självmordskliniken Dignitas har sitt säte. På grund av att det är där det är lättast att få dödshjälp har det funnits fall av folk som rest dit för att dö, ”självmordsturismen”. (SVD 17/12 – 2006, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fakta-och-argument-om-dodshjalp_379482.svd).

Om en människa är svårt sjuk och inte har länge kvar i livet, så bör den personen själv få välja att slippa lida och möta döden på sina egna villkor istället för att mot sin vilja hållas kvar i livet under outhärdliga plågor in i det sista.

I Sverige finns det redan något som kallas för terminal sedering. Detta innebär att man söver ned en person och avslutar all behandling och tillförsel av näring till dess att personen dör. Om detta nu ska vara tillåtet, skulle inte ”vanlig” dödshjälp då vara ett bättre alternativ? Skulle man inte hellre få en överdos av sömnmedel och dö fridfullt istället för att sövas och sedan svältas ihjäl? (Fokus 1/2 -2008, http://www.fokus.se/2008/02/starkt-stod-for-aktiv-dodshjalp/).

Men det finns ju en risk att en patient ångrar sig när han eller hon redan har bett om dödshjälp – men då inte vågar säga nej. Visst, det är därför man behöver följa exemplet som satts av tidigare länder som tillåtit dödshjälp, med tydliga direktiv och framför allt att det alltid är patientens val och att man får ångra sig precis när man vill.

I en undersökning som har gjorts och presenterats i en motion av Fredrik Federley (C), så  visade det sig att hela 80-90% av Sveriges befolkning är för aktiv dödshjälp. (Fredrik Federley, Motion 2010/11:So463). Varför har det ännu inte blivit något av detta?

I frihetens namn anser jag att aktiv dödshjälp är något som bör tillåtas, och vi behöver komma till ett avgörande i denna fråga i Sverige, så att folk senare kan få leva sina liv på sina egna villkor.

 

Sebastian Lindbom – TE12B

Tes

Tillåt aktiv dödshjälp

Arbeta med debattartiklar

Innehåll

1. Man tycker att duktiga fickor är en självklarhet.

2. Ledare som använder sig av metoder för att behålla makten.

3. Att de inte får något för sina prestationer.

4. De ska få mer uppskattning.

 

Ord och uttryck

a. När tjejerna får bättre betyg än killarna med stor marginal.

b. De reagerar och är kritiska.

c. En dålig smak, något som ses ned på.

d. Inte märkt av alls.

e. Det är fortfarande den allmänna uppfattningen, och den är svårförändrad.

f. De är lika mångsidiga som killarna är.

 

Mönster

1.  I ingressen.

2. Om inte duktiga tjejer får mer uppskattning kommer de få dålig självkänsla och att vara duktig är något man kommer vilja undvika.

3. ”De duktiga killarna, vad ska vi kalla dem? Superhjältar?”, ”Men är verkligen uppmaningar om att de ska dra ner på ambitionen rätt väg att gå?”, ”Är inte hyllningar av dem, bekräftelse, trygghet och svängrum i en jämställd miljö bättre?”

4. Slacker-kille, slacka, nojar och glidargubbar. Jag tror att de använder slanguttryck för att det ger en mer ungdomlig känsla, vilket passar bra när ämnet är ungdomar. Jag tycker att de lyckas använda slanguttrycken på ett bra sätt, det är inte frampressat och överdrivet, utan finns bara naturligt där de skulle användas när man pratar.

 

Sebastian Lindbom

Läsdagbok – inlägg 5

Djupare tankar om The Silmarillion

Jämför med annan bok: Härskarringen-trilogin

Om man jämför boken ”The Silmarillion” av J.R.R Tolkien, med hans senare, mer kända trilogi ”Härskarringen” så är den största skillnaden i handlingen att The Silmarillion berättar om en mycket längre tidsperiod på mycket färre sidor. Härskarringen går djupare in i händelserna som upplevs av en liten grupp personer och deras roller i kriget mot den onde herren Sauron, som med sin armé av orker, troll och drakar försöker erövra midgård och utrota alla som inte lyder honom. Men The Silmarillion skulle nästan kunna beskrivas som ”Tolkiens bibel”, eftersom den beskriver när världen skapades, och den består av många små berättelser, där man får följa allt ifrån hela folk till enskilda personer och deras äventyr i kampen mot ondskan, som Tolkien på ett skickligt vis väver ihop till en lång historia, vilket gör att man får se händelseförloppet ur flera olika perspektiv.

Om man jämför personerna i The Silmarillion och Härskarringen, så får man i Härskarringen följa en mindre grupp personer under hela vägen, så att man gradvis lär känna dem under historiens gång, och läsarens uppfattningar av personerna förändras hela tiden. Men i The Silmarillion får man ofta en kort beskrivning av en person, exempelvis;

”Ulmo är herren över vattnet. Han är ensam. Han stannar aldrig länge på en plats, utan rör sig som han vill i havens djup. Han står näst högst i makt, efter Manwë, och innan Valinor skapades var han Manwës närmaste vän, men visade sig därefter sällan på Valarnas möten, förutom om väldigt viktiga ämnen debatterades.”

Därefter får man följa hans eller hennes livshistoria, och sedan vidare till nästa person. Detta skulle kunna göra en bok enformig och tråkig, men jag tycker att Tolkien har lyckats bra med att visa sambanden mellan dessa olika berättelser och sammanfläta dem till en helhet, och har som resultat fått en väldigt intressant bok.

Miljön är självklart väldigt lik i Härskarringen och i The Silmarillion, eftersom de utspelar sig på samma plats, även om The Silmarillion breder ut sig över ett lite större område.

När jag läste den här boken fick jag verkligen uppfattningen att Tolkien inuti sitt huvud måste ha levt inne i världen han hade skapat, eftersom han verkar han en så klar och tydlig uppfattning om allt han skriver, exempelvis att han har rangordnat personerna i boken så hårt; person A är mäktigast, därefter kommer person B, C och så vidare.

I övrigt så är Härskarringen mycket mer populär än The Silmarillion, vilket jag tror beror på att The Silmarillion är väldigt annorlunda skriven jämfört med de flesta andra böcker, och att många därför har svårt att ta sig igenom den, även jag, men jag ångrar inte att jag läste den.

 

Sebastian Lindbom

Läsdagbok – inlägg 4

Tankar efter läsningen

Nu efter att jag har läst boken tycker jag att titeln ”The Silmarillion” passar ganska bra, eftersom mycket av handlingen i boken kretsar kring ”The silmarils”. Men för den som inte känner till bokens handling är titeln väldigt intetsägande och Tolkien hade nog kunnat locka fler läsare genom att ha ett mer ”spännande” namn.

Referat: (ca 10 rader)

J.R.R Tolkien skildrar i boken ”The silmarillion” berättelsen om när världen skapades bit för bit, när skogar, berg, floder och allt annat i världen kom till, och om de olika folken, alver, dvärgar, människor och diverse andra varelser och monster. Det förklaras också hur tiderna utspelades i krig och fred, huvudsakligen i korta drag, men dyker också ner djupare i berättelser om betydelsefulla personer och deras liv, krig och intriger inom och sinsemellan folken, och om hjältemodiga historier om bedrifter som förändrade världens historia. Boken berättar också hur alven Fëanor och hans sju söner tillsammans med sitt folk lämnade säkerheten i sina hem och förde ett desperat krig mot mörkrets herre Melkor och hans armé av förvridna varelser och monster efter att denne hade stulit Fëanors tre lysande juveler, silmarillerna, och beskriver utförligt hur detta krig utspelades, och vilka effekter det hade på midgårds folk i flera generationer därefter.

Referat: (ca 2 rader)

J.R.R Tolkien berättar i ”The silmarillion” om hur världen skapades, om hur krig och intriger utkämpades i rättvisans namn, och om hur detta förändrade världens öde.

 

Sebastian Lindbom

Läsdagbok – inlägg 3

Tänkvärda citat och kluriga ord

Mitt första citat är från Melkors första strid med Valarna i sin fästning, Utumno, där han har sin armé av monster och andra varelser vars sinnen han förvrängt till att lyda honom.

”Lång och förfärlig var belägringen av Utumno, och många slag stod framför dess portar av vilka endast rykten är kända för alverna.” (Här följer ett sidospår under ett par rader som jag inte tar med utan istället fortsätter när Tolkien återgår till ämnet.) ”Men till slut gav Utumnos portar vika och fästningens hallar rasade in, och Melkor flydde till dess mest avlägsna håla. Då steg Tulkas (en av Valarna) fram som Valarnas slagskämpe och stred mot honom, och besegrade honom, och band honom med kedjan Angainor som Aulë (ännu en av Valarna) hade smitt, och han togs som fånge, och det var fred i världen under en lång tid.” Sid 48-49.

Jag valde detta citat för att jag tyckte det var intressant att se hur Tolkien kunde skriva om en av bokens största strider, något som en annan författare säkert hade kunnat skriva en hel bok om, på mindre än en sida. Det symboliserar även boken i övrigt, som är skriven väldigt sammanfattande.

Nästa citat kommer från när människorna har kommit till världen, det andra folket efter alverna, och Tolkien beskriver de högst uppsatta människornas släkter.

”Men i Dorthonion gavs ledarskapet över Bëors kungadöme till Boromir, son till Boron, vars farfar var Bëor den gamle. Hadors söner var Galdor och Gundor; och Galdors söner var Húrin och Huor; och Húrins son var Túrin som dräpte Glaurung; och Huors son var Tuor, fader till Eärendil den välsignade. Boromirs son var Bregor, vars söner var Bregolas och Barahir; och Bregolas söner var Baragund och Belegund. Baragunds dotter var Morwen, Túrins mor, och Belegunds dotter var Rían, Tuors mor. Men Barahirs son var Beren En-hand, som vann Lúthiens kärlek, som var dotter till Thingol” Sid 172.

Jag skrattade nästan högt när jag läste denna långa redogörelse (som för övrigt fortsätter en bit till efter att mitt citat tar slut) som jag misstänker att ingen förutom möjligtvis Tolkien själv kan komma ihåg två minuter efter att man läst det, men som han själv uppenbarligen tyckte var viktigt att ha med i boken.

Mitt sista citat kommer från när Melkor har förstört de två träden (Två stora, lysande träd som lyser upp hela världen, det ena lyser i silver, det andra i guld) i Valinor (Valarnas land).

”Manwë bad Yavanna och Nienna (ytterligare två Valar) att använda alla sina läkekunskaper för att rädda träden. Men Niennas tårar kunde inte läka deras dödliga sår; och under en lång tid sjöng Yavanna ensam i skuggorna. Och precis när hennes hopp slocknade och sången sviktade så slog en blomma av silver ut på Telperion (silverträdet) och en frukt av guld på Laurelin (guldträdet).

Dessa tog Yavanna; och träden dog, och deras livlösa stammar står än i Valinor, som ett minnesmärke av förlorad lycka. Blomman och frukten gavs till Varda (Valan över stjärnorna), så att de skulle kunna bli lampor i himlen, och lysa starkare än de uråldriga stjärnorna” Sid 109.

Jag tyckte att det var intressant att läsa här hur Tolkien förklarar hur solen och månen skapades (blomman och frukten som sattes upp i himlen), och jag tycker att det visar lite av en religiös sida av Tolkien, eftersom det här bara är ett av flera exempel i boken där han förklarar hur allting i världen har kommit till, och det verkar som att Tolkien själv verkligen tror på vartenda ord han skriver. För övrigt tycker jag också att det var ett otroligt välskrivet stycke, som klingar i öronen, nästan som poesi.

 

Ordlista:

Imperishable – oförgänglig – som icke förgår, evig

Immoderate – omåttlig – utan måtta, enorm

Necessity – nödvändighet – att det icke kan underlåtas

Perceive – uppfatta – urskilja, förstå

Dominion – herravälde – område över vilket någon härskar, härskarmakt

Raiment – skrud – praktfull utrustning avseende att smycka

Mockery – gyckel – förvillande, förledande

Lamentation – klagosång – sång vari någon uttrycker sorg

Allegiance – lojalitet – avhåller sig från svek, laglydig

Endeavoured – strävat – ansträngt sig för att uppnå

Semblance – skepnad – gestalt, övernaturligt väsen

Deceit – bedrägeri – svekfull handling, lögn

Constrain – begränsa – innesluta

Bequeath – testamentera – upprätta testamente till fördel för någon

Smoulder – pyra – brinna svagt

Thraldom – träldom – tillståndet att vara träl, slaveri

Chamber – kammare – sidorum intill ett större rum, mindre boningsrum

Devour – förtära – göra slut på, konsumera

Cumbrous – ohanterlig – svår att handskas med

Assail – angripa – anfalla, attackera

Källor:

Svenska akademiens ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Svenska akademiens ordlista, http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista

 

Sebastian Lindbom

Läsdagbok – inlägg 2

Tankar under läsningen

Boken började med att det bara fanns en ”Gud”, ”Ilúvatar”, som ur olika delar av sitt medvetande skapade fler väsen som kallades för ”Ainur”. Alla dessa hade olika egenskaper och personligheter. För dessa visade Ilúvatar en vision om en värld som skulle kunna bli, befolkad med alver och människor och många andra varelser, och där krig och fred utspelade sig under perioder. Men innan de hann se mer avslutades visionen och istället skapade han denna värld, och erbjöd de av Ainur som ville att stiga ner och bli en del av denna värld. Men då skulle de inte kunna återvända.

Många av Ainur hade blivit djupt imponerade av visionen och beslöt sig för att anta erbjudandet, och dessa blev därefter i boken kallade för ”Valar”. Valarna upptäckte dock när de trädde in i denna värld att den var helt tom, och insåg snart att det var deras uppgift att bygga den så som den hade sett ut i visionen. Därefter följer en lång redogörelse för alla Valar och deras personligheter, men jag tänker för enkelhetens skull utelämna så många namn som möjligt. Så Valarna påbörjade sitt arbete med att bygga upp världen.

Men Melkor, kanske den starkaste av alla Valar, törstade efter att i likhet med Ilúvatar ha tjänare och undersåtar. Han började förstöra och förvrida Valarnas skapelser för att bättre passa sina egna syften. Så började det första kriget mellan Melkor och Valarna, för efter detta räknades inte längre Melkor som en av dem. Det såg länge ut som om Melkor skulle vinna, men till slut lyckades Valarna besegra honom så att han tvingades gömma sig i utkanten av världen.

Hittills tycker jag att boken är väldigt intressant, fast också väldigt svårläst med tanke på att den både är på engelska och skrevs för väldigt länge sen, vilket också gör att det går väldigt långsamt att ta sig fram genom den.

Vid det här tillfället i boken tycker jag att det känns som att det är ”meningen” att man ska tycka illa om Melkor, men bättre om Manwë (högst uppsatt av Valarna) samt alla andra Valar.

Vad jag tror kommer hända i boken är att det kommer bli ett långt och utdraget krig mellan Valarna och Melkor, men med tanke på hur boken har varit skriven hittills, (väldigt kort och sammanfattat) så måste detta krig antingen bli extremt långt eller ta slut innan boken gör det. Det är även vad jag hoppas kommer hända, för jag tror att det kan bli roligt att läsa om.

 

Sebastian Lindbom

Läsdagbok – inlägg 1

Tankar inför läsningen

 

Jag valde boken ”The Silmarillion” av John Ronald Reuel (J.R.R) Tolkien av flera anledningar. En är att en vän till mig tipsade mig om den efter att han hade läst den och tyckt att den var väldigt intressant. En annan anledning är att jag har läst Tolkiens tre mest kända böcker, ”Sagan om ringen”, ”Sagan om de två tornen” och ”Sagan om konungens återkomst” i serien Härskarringen, vilka jag tyckte var bland de bästa böckerna jag har läst.

Titeln ”The Silmarillion” är ganska intetsägande för den som inte är insatt i ämnet, och väcker inte mycket förväntan och hopp.

Jag vet en del om boken sen tidigare eftersom jag har hört en del från min vän som redan har läst den. Jag vet till exempel att Tolkien själv betraktade denna bok som sitt största verk, även om han tyvärr inte hann avsluta den innan han dog. Kort därefter skrevs den färdigt av hans son Christopher Tolkien och publicerades.

Det jag vet redan innan om handlingen i boken är att den ska täcka det mesta i Tolkiens värld, från att den skapades och hela vägen framåt, och berättar om alla stora händelser och krig som utspelar sig, samt om alla viktiga personer och ”hjältar” som spelade en avgörande roll i händelseförloppet.

Framsidan finns i flera versioner, men den jag ska läsa (pocket) ser ut så här:

I likhet med titeln är den ganska blyg och intetsägande, huvudsakligen svart med namn på boken och författaren. Den har även ett svårbestämt mönster i mitten som är svårt att beskriva. I kanterna högst upp och längst ner har den också ett mönster som liknar något slags runskrift.

 

Sebastian Lindbom

Skrivuppgift – artikel

Framtidens superdatorer på väg

Nobelpriset i fysik år 2012 delas av Serge Haroche och David J Wineland för deras forskning inom kvantfysik, något som är första steget mot nya, supersnabba datorer och extremt exakta klockor.

”De har varit framstående inom det här området i över 20 års tid”, säger Erik Karlsson, professor på institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.

”Det är svårt att förstå det här. Jag fick veta det för tjugo minuter sedan. Jag var ute på promenad med min fru när det ringde. Jag såg landskoden på telefonen och hittade en parkbänk att sätta mig på innan jag svarade”, sade en överlycklig Haroche strax efter att han fått nyheten. Han säger också att han inte hade förväntat sig att vinna, även om han såg sig själv som en kandidat, och att han är väldigt glad att få dela priset med Wineland.

Serge Haroche

Allt du ser är fotoner, den minsta sortens ljuspartiklar, som uppfattas av dina ögon och därmed av din hjärna. Haroche och Wineland har båda lyckats med något som inte har gjorts tidigare, nämligen att fånga enskilda fotoner utan att förstöra dem, genom att fånga dem i en fälla där man sedan kan undersöka dem, även om de gjorde det på två olika sätt. Wineland fångar joner, och styr dem med hjälp av fotoner, medan Haroche fångar fotoner och styr dem med hjälp av joner. Dessa partiklar är så små att de inte lyder de vanliga fysiska lagarna, utan istället kvantfysikens lagar, som är helt annorlunda.

”Det tydligaste exemplet är att objekt kan befinna sig på två eller fler ställen samtidigt”, säger Stefan Kröll, professor i atomfysik vid Lunds universitet.

Vidare förklarar även Kröll att kvantfysiken kommer kunna hjälpa oss att lösa och övervinna problem som dagens tekniska begränsningar har skapat. Vår utveckling inom teknologin har lett till att vi kan kontrollera enheter på allt mindre nivåer, nu ända ner på atomnivå, vilket ligger ett steg under nanonivån. Och om vi kan kontrollera dessa partiklar kommer vi även kunna använda oss av dessa kvantfysiska lagar, något som skulle vara ett stort steg framåt för teknologin.

Stefan Kröll gläds även åt att det är forskare inom just det här området som belönas med årets pris.

”Det är jättekul att det här forskningsområdet belönas. Jag tror många förväntade sig att det var aktuellt men vid vilken tidpunkt som det kommer är alltid svårt att veta och även exakt vilken forskning det går till, det finns alltid många som forskar inom samma område.”

 

David J Wineland

 

 En praktisk användning av denna upptäckt kan bli att påbörja utvecklingen av en så kallad kvantdator, som kommer vara mycket snabbare än någon av dagens datorer. En annan att man nu kan göra klockor, som genom ett samarbete mellan två joner kan hålla tiden hundra gånger noggrannare än vanliga klockor.

”Om en sådan klocka existerat sedan tidernas begynnelse hade den i dag räknat fel på högst fem sekunder”, säger Anne L’Huillier, professor i atomfysik vid Lunds universitet.

Även Nobelkommittén hyllar de båda forskarna och säger att forskningen nu har tagit första steget mot de nya supersnabba datorerna som baseras på kvantfysik, och att detta kan komma att revolutionera människans hela tillvaro.

Källor:

www.dn.se

www.svd.se

Sebastian Lindbom

Skrivuppgift – krönika

Kommunaltrafik

Kommunaltrafik. Det är inget nytt koncept i Stockholm. Vi har haft pendeltåg sen 1968, tunnelbana sen 1950, och buss sen 1919. Det kan inte vara så svårt att få dem att gå i tid.

Du sitter på pendeltåget på väg till skolan, när tåget stannar mitt emellan två stationer. Det går både 5 och 10 minuter. Efter 15 minuter inser du att du kommer komma försent till skolan. Första dagen. Stressande? Irriterande? Ja.

Och snart är det vinter, då allt blir värre än någonsin. Bussarna sitter fast i snöstormar i timmar och pendeltågen orsakar förseningar på löpande band. Vi bor i ett land som har, alltid har haft, och alltid kommer ha snö många månader om året. Vid det här laget tycker man att vi bör ha hunnit vänja oss vid att det är så och anpassa oss efter det. Eller om vi inte vill anpassa oss så får vi väl utrota vintern, support global warming! Eller så kanske varenda arbetsgivare i Stockholm kan acceptera att folk är försenade varannan dag? Skulle inte tro det va?

År 2012 kan vi ta reda på vad vi vill i hela världen genom några knapptryck på en dator. Vi kan bygga hus som nästan petar hål på molnen. Vi kan utforska solsystemets utkanter. Men vi kan inte få bussen att lämna hållplatsen när vi har sagt att den ska göra det.

 

Sebastian Lindbom